Som ett oskrivet blad kanske barnet föds, ett blad som ska skrivas och fyllas på med erfarenheter under den tid han lever. Naivt hoppas man att barnets väg genom livet ska bli lite rakare, lite enklare än ens egen.
Det är så svårt att se den man älskar fatta fel beslut, famla i osäkerhet och hamna vilse i det som kallas livet. Man fostrar, förmanar, tjatar , ber snällt och pekar med hela handen emellanåt och önskar ofta det fanns en instruktionsbok som följde den där lilla varelsen.
I början håller man honom så nära, sen är det dags att släppa taget, låta honom pröva sina vingar och man blundar och hoppas det ska gå bra. Dölja sin besvikelse när han snubblar efter vägen och sätter sig i situationer han inte reder ut. Man lär sig mycket om sig själv, att acceptera och förlåta, börja om på nytt och inte tappa tron.
Vem har sagt att det ska vara lätt? Att vara barn, att vara förälder, att vara människa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar