Idag har vi lämnat av Sebbe på campen. En vecka ska han vara hemifrån och jag är så himla hönsig så för mig är det superledsamt. Var jag den enda mamman som tjöt på invigningen och på vägen hem i bilen kan man undra? Min lilla lilla pojke.
Nu har han ju inte flyttat hemifrån eller åkt för att plugga i ett annat land (herregud hur ska jag bli då?), men så känns det nästan. Jag har ju träffat hon varje dag i hela hans liv. Näe förresten, när han var 2 år var jag i Dalarna med skolan för att tenta av naturgeografi och sov borta i 2 dygn- de dagarna var hemska.
Jag vill ha mina ungar hos mej. Som Lurven nere i hönshuset. På kvällarna tar hon sina nu ganska stora kycklingar och tvingar dom att ligga bredvid henne, knölar ner dom under sina vingar fast de knappt får plats längre. Det är mammakärlek ♥
1 kommentar:
Tycker att det är härligt att du är så "blödig", det är ju bara kärlek för barnen som tar sig olika uttryck =)
Förresten säger min son att han längtar till nästa söndag, dels för att han ska på kalas, men även för att Sebbe kommer hem då - så du är inte ensam om att längta efter honom!
Kram och tack för senast!
Skicka en kommentar