I skogen försvinner bruset och vi pratar och pratar. Det är bra. Samla kraft. Och jag måste bli bättre på att lyssna och sen vara tyst. Inte ifrågasätta och lägga över ansvar. Och inte begära att han alltid ska vända andra kinden till, att ha förståelse och bita ihop. Lyssna mer. Jag ska tänka på det från och med nu. Vi lär oss tillsammans vi två. Min pojke och jag.
lördag 16 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar