Förutsägbarhet är tråkigt

Om bloggen nu skrivs av mig, för mig- varför är den då tillgänglig för alla?



Läste precis en artikel om bloggfenomenet och känner mig så...förutsägbar. Det är ju jag. Nästan. Men jag drömmer inte om att ha mängder av läsare där ute i cybervärlden. Jag vill bara finnas här, lite osynlig och på min kant. Som i verkliga livet. Jag tog bort besöksräknaren ett tag just av den anledningen. Det kändes märkligt att se att det tassat omkring människor inne i mitt blogghus som inte knackat på och frågat om lov. Just för att man inte behöver knacka eller fråga. Jag undrade vilka ni var och hur ni hade hittat hit.



Så jag tog bort den för att slippa undra. Det man inte ser, ja ni vet. Räknaren är tillbaka nu, tickar lite långsamt för jag vet ju nu, visst är det ni "de närmast sörjande" som öppnar dörren och kikar in lite då och då. Det är ok för mig. Mi casa, su casa.



http://www.dn.se/dnbok/bloggen-ar-ett-uppror-1.794317



Men vem vill vara förutsägbar?