Varken jag eller P ville ha något husdjur till en början. Så satt jag en dag vid datorn och skummade igenom Blocket och då plötsligt såg jag honom- En ullig gullig kissemiss som såg ut att heta Sören och det slog mig att det var ju vår katt som tittade på mig genom dataskärmen. Några dagar senare bodde han hemma hos oss och Sebbe och han var alltid ihop. Han sa till när det var dags för honom och Sebbe att gå och lägga sig och var alltid med barnen och lekte när vi var ute.
Sören blev sjuk när han var 1 år och vi blev till slut tvungna att ta bort honom.
Sebastian var den som tog det allra hårdast även om vi andra var ledsna med. Än idag pratar han om Sören, han var verkligen speciell den katten.
Nu har vi två korvar här hemma, Sixten och Holger.
Det är så härligt att se barnen och kissarna leka. Idag var alla ute och vem galopperar fram och tillbaka mellan barnen om inte yrvädret Sixten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar