Vet inte vad jag egentligen tycker om Halloween mer än att ungarna formligen ÄLSKAR allt det mystiska, spännande som häxhattar, spindelväv, spöken och fula masker. Vi har karvat ur en pumpa som grinar lite lagom kusligt mot mörkrädda besökare. Men inget "bus eller Godis" blir det. Icke sa Nicke. Än har mamma nåt att säga till om.
Jag tycker mer om Allhelgona när många tänder ljus på gravarna och tänker lite extra på anhöriga som gått bort. Bara själva ordet Allhelgona är vackert och stämningsfullt.
Kanske är det motsägelsefullt då jag aldrig besöker mina anhörigas gravar. Min far gick bort för 16 år sedan och jag tror jag har varit vid hans grav högst ett par gånger. Jag tror nämligen att människans själ försvinner ur kroppen direkt vid dödsögonblicket och kroppen bara är ett tomt skal. De dödas själar finns omkring oss hela tiden, vakar över oss och ser hur vi har det. Graven är till för de som blir lämnade kvar- en plats att gå till och sörja, minnas.
Min mormor bodde precis bredvid en kyrkogård när hon var liten och hon berättade att hon alltid avskydde Alla Helgons dag just för att det sägs att de dödas själar är mer närvarande just den helgen. Min mormor hade sex äldre bröder och de bidrog säkert med en del spökhistorier som gjorde det extra kusligt kan jag tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar